Bernhard Nordh fick inspiration av min far”

Arnold Wiktorsson i samspråk med Torsten Gavelin under Bernhard Nordh-dagen 2009 vid nybygget Sjulsbacken.

– Jo visst, det var vår familj som inspirerade Bernhard Nordh till boken Mina fem söner.

Det berättar Arnold Wiktorsson, 83 år, bosatt i Östersund sedan många år. Vi sitter i hans trivsamma kök i Blomsterfondens hus i Karlslund och resonerar om Nord och boken. Arnold berättar att Bernhard Nordh (född 1900) ofta kom vandrande upp till familjen vid Malgomajsjön i den lappländska fjällvärlden.

– Pappa var en utmärkt berättare och Bernhard Nordh tyckte om att sitta och lyssna till skrönor från fjäll och skog, berättar Arnold. En hel del av berättelserna använde Nordh i boken Mina fem söner och även i andra böcker. Och det är ju en författares rätt.

I Marsfjällets skugga kom att bli en av Nordhs största succéer. Han hade med sig ett signerat exemplar till Arnold för att stimulera hans starka läsintresse.

– Jag har boken nerpackad nu, det blev så trångt, säger Arnold.

Han kommer ihåg att Nordh en tid bodde i en koja vid landsvägen där han också hade en ko.

– Det är fina böcker, säger Arnold Wiktorsson, som läst de allra flesta och är medlem i Bernhard Nordh-sällskapet.

I sommar liksom andra somrar har Arnold rest upp till sina hemtrakter i Vilhelmina. På väggen i bostaden i Östersund finns en målning från den sista flottningen vid Klavernäs ström, som påminner honom om hemtrakterna. Arnold sökte sig i unga år till SJ och blev kvar där hela sitt yrkesverksamma liv. Det var ofta långt från fjällhedarna men Nords böcker gjorde att längtan kunde stillas. Bernhard Nordh var född i Björklinge norr om Uppsala men kom att bli en uppskattad skildrare av fjällmiljöer och fjällfolk. Jag läste som tolvåring I Marsfjällets skugga och blev oerhört gripen. ”Dit måste jag åka”, tänkte jag, men har inte kommit dit än.

Nord var enormt produktiv som författare. Under trettiofem år gav han ut närmare trettio böcker. Nordh var folkkär men blev aldrig erkänd som en ”riktig” författare, snarare då som en fjällvärldens Sigge Stark. Bernhard Nordh avled 1972.

Peter Swedenmark