År 1988 återpublicerade den holländska författaren Wil Vening (1924-2006) Bernhard Nordhs mästerverk I Marsfjällets skugga i Holland. Hon återpublicerade boken under eget namn och med en något ändrad titel, Marsfjället som granne.

Med hennes egna ord så anpassade hon historien om familjen Pålsson till en mer läsbar bok för moderna tider. Det mycket tänkvärda förordet i boken publiceras nedan i originalutförande trots en del sakfel inledningsvis.

Under sommaren 1938 nedtecknade Bernhard Nordh berättelsen om familjen Pålsson. Det var den åttioårige Jonas från Marsliden som berättade. Nordh återvände hem med en mängd anteckningar och skrev böckerna ”I Marsfjällets skugga” och ”Fjällfolk”. Jag bortser från den andra boken nu. Den första av de två publicerades också i Holland.

Kort efter andra världskriget fick jag den här boken och den blev en av mina favoriter. Varför? Var det därför att jag attraherades av den region där historien var förlagd, uppe i norra Sverige, nära norska gränsen eller blev jag fascinerad av denna familjs öde? Troligen bådadera.

Åren gick och antalet böcker som jag skrev ökade stadigt. Undangömt någonstans fanns min önskan att återigen ge mig i kast med boken om familjen Pålsson men nu betrakta den med en författares ögon – anpassa – justera till en ny version, mer lättläst i dessa moderna tider.

Jag fick ett stipendium från den holländska Fonds der Letteren och det gav mig möjligheten att realisera min gamla dröm att tillsammans med min man resa till ”Europas tak”.

Under den resan besökte jag Marsliden. De sista kilometrarna var MYCKET spännande. Vad skulle jag finna? Skulle det finnas någonting kvar från de åren när Marsliden grundades? I kiosken – affären i byn – stod en ung kvinna bakom disken och vi samtalade en stund.

Hela följande dag hade jag en känsla av att den här kvinnan kunde hjälpa mig i mitt sökande, så på kvällen gick vi till hennes affär igen. Hon frågade om vi haft en givande dag och efter att vi entusiastiskt hade intygat att så var fallet tillade jag: ”Jag är inte här bara för nöjes skull!” Jag visade henne boken jag hade i min plastkasse: ”Det här är anledningen till vårt besök!” Det var den holländska översättningen av I Marsfjällets skugga, med titeln De strijd van het geslacht Pålsson. Hon kunde inte läsa holländska men hon läste namnet och sa djupt rodnande: ”Det där är en släkting till mig”.

Hon kallade på sin åldrige far och några andra släktingar och det blev en mycket speciell kväll.

Boken har en trevlig uppläggning och ett verkligt spännande innehåll. Men det är inte allt.

Marsliden skulle inte existera, skulle inte ha överlevt, om inte Lars Pålsson räknat med samerna som han gjorde. Lars var en tystlåten man som inte hade så lätt att uttrycka sig. Men han visste mycket väl hur man umgås med andra människor, OCKSÅ med samerna. Lars Pålsson var en försiktig artonhundratalskollonisatör, men han visste att förståelsen för och tilliten till andra människor hade större betydelse och värde än ett par knutna nävar

Och det är just detta som ger denna bok bestående värde. Förståelsen för och tilliten till andra människor är fortfarande grunden för en värld där människor kan leva ett lyckligt liv.

Wil Vening

(Översättning från engelska: Torsten Gavelin)